fredag 13 februari 2009

Paraskavedekatriafobi.


Förra veckan gav baksmälla. Eller snarare de senaste veckornas träning har varit stenhårda och i helgen så var det så när som på att droppen rann över bägaren. Men jag lyckades fånga upp den mitt i fallet. Har haft lite småkänning lite här och där. Fast det är väl som det ska vara när gränser skall tänjas på. Problemet är att jag har så satans svårt att fatta att jag måste säga stopp och vila när kroppen säger ifrån. Det är så kul att träna. Det är en himmelsk drog. Tisdagen kom som en räddning, lite bålstabilitet och inget annat. Onsdagen så ville jag bara vila, fick smak på det där soffläget. Fick bli några kilometrar ändå. Inga intervaller och jag var grymt missnöjd. Kände mig inte nöjd förrän balansen var återupprättad igår. Fasiken vilket pass. Trötta kroppen levererade. Riktigt kul serie intervaller. Kan rekommenderas. Huvudet fick vara med, farten varierades och resultatet blev trettio minutrar av effektiv intervalltid. Inte dumt. 3 (4', 3', 2', 1'). Joggvila 1', -6 grader i luften, klarblå himmel och torrt fint underlag. Löpning när den är som bäst. Kroppen svarade och veckan kändes i fas igen. Skadad. Bara mitt förnamn. Tur att det bara gäller huvudet. Idag är det en speciell dag. Nej, jag har inga större rädslor eller fobier. Mer än den där ormskräcken som är nedärvd från farmor via pappa. Antar att även mina barn kommer att snubbla över rötter i skogen och tro att det är ormar efter två timmars distans när tröttheten slår till. Men är det inte värre saker de får av mig så får vi vara glada. Jag lägger nycklar på bordet varje dag. Så den där fobin jag inte kan uttala som har med idag att göra, fredag med oturssiffran, den är jag inte så rädd för. Men ändå så tänker man på att det är en speciell dag. Nästa gång den infaller är om fyra veckor. Då flyger vi till Amsterdam för att ta oss vidare mot Haag. Inte läge för otur då heller. Lika bra att skippa skitsnacket. Tror man att man blir förkyld så blir man det. Tror man att man ska få otur så får man det. Helt enkelt. Det är mycket som sitter i huvudet.

Inga kommentarer: