Bålboll.

Pilates, yoga, core och alla de där andra jag borde aktiviteterna jag aldrig tar mig för men som vore så bra för min löpning. Men nu är det slut på det där. Jag har tagit steget och blivit med gymkort. Icke ekonomiskt försvarbart kan man kalla det eftersom jag tränar gratis på Sats i och med mitt instruerande. Men det är helt klart försvarbart för min kropp. Ett hemtrevligt litet källargym skulle jag beskriva det som. Vi är väldigt få på passen, det är tyst, lugnt och riktigt harmoniskt. Emellanåt är vi dessutom några kollegor som gärna hetsar varandra lite. Men ändå så avslappnat. Trivs i och för sig väldigt bra på mitt Kungsgatan och pratar så gärna med alla underbara människor. Men på det lilla anonyma gymmet kan jag vara lite tystlåten och fokuserad på mig själv för en stund. Som i Norrland ni vet. Nu skaffade jag kortet av en enda anledning. Jag har för länge sagt att jag inte riktigt hinner med mage och rygg tillräckligt och övrig livsnödvändig styrka för en löpare. Men på lunchen hinner man alltid. Speciellt när det tar fem minuter från kontoret tills man är ombytt. Helt idealt. Tisdagens bålstabilitet är det jag först och främst kommer att prioritera. Jag hittar nya pyttesmå muskler varje gång, vilka jag inte trodde jag hade i rygg och mage. Träningsvärk på ett skönt sätt. Och i måndags upptäckte jag det mest fantastiska. Redan efter fyra gånger av träning på den där lömska bollen så sitter jag stabilare och känner mig starkare i cykelsadeln. Riktigt kul att vara nybörjare på bollen och att få känna att träning ger. En pusselbit på väg att falla på plats mot att bli en lite mer komplett löpare. Förhoppningsvis. Stretchmattan och balansbrädan i sovrummet kommer få sällskap av en pilatesboll inom kort. Mersmak.