tisdag 3 februari 2009

Lustig lätthet.


Idag var det sedan länge planerad vilodag. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Den där myskvällen, ni vet en sådan där man verkligen ser fram emot och längtar efter, blev som bortblåst när Henrik fick order om att ta hand om danskarna på jobbmiddag. Känner man H så vet man att ingen bestämmer över honom. Eller snarare, genom sig själv känner man andra. Jag är precis likadan. Om inte värre. Vilodagar skall med andra ord njutas fullt ut. Annars kan det kvitta. Och det var precis vad det gjorde idag. Med ett grymt lätt distanspass som följd. Det lustiga i det hela är att passet i sig inte var så lätt, sett utifrån tempo, utan det var känslan i benen som kändes som om vi hade haft vilodag redan och inte alla dessa veckor med träningsdagar på raken. Kroppen är bra lustig. Men med det passet i bagaget så kan vi nog palla intervallerna om några få timmar. Innan dansken skall forslas norröver och jag blir gräsänka. Undra om det räcker att ha vila i åtanke och känna sig avslappnad för att kroppen skall få rekreation. Spännande tanke. Slaskmil är härdande. Eller snarare. Slaskmil finns inte. Varje kilometer i löparskorna har sin mening. Återhämtningsdistans är allt bra underskattat.

Inga kommentarer: