Äppelpaj.

Vilodagar bör firas. De är ju så få. Därav smaskig paj ackompanjerad av Nespressos fina Rosabaya alternativt Indriya. Sedan vi köpte den härliga kaffemaskinen driver jag kafé tre våningar upp med utsikt över Skansen Kronan. Nybakat i alla dess sorter. Och jag njuter inte bara av endorfinerna efter tuffa träningspass. Utan gillar även den avkopplande känslan av att skapa i köket och se saker växa fram. Husbestyret som sådant. Dofterna som sprider sig i hela hemmet. Belöningen, nöjdhetens behag, efter ett träningspass. Den sköna känslan i kroppen. En tillfredsställande känsla, svårslagen om någon. Och självklarare än något är att jag hellre skördar frukten av träningen än att stoppa den i pajen. Men de riktigt bra skördarna kräver sitt tålamod. Nyligen nedlagd träningstid är en investering för framtiden. Och förhoppning om fina resultat längre fram. Målet i New York är inte högre ställt än att ha fantastiskt roligt. Huvudsaken de närmsta två veckorna är att ge benen en rimlig chans att återhämta sig. Äpplen, kanel, socker, havregryn, mjöl, smör och vaniljsås. Rätt ingredienser. Väl avvägd mängd. Svårare än så är det inte att springa ett marathonlopp. Nedräkningen till The Big Apple har börjat.