17 mars 2007.

Gárdagens datum är speciellt. Och vi tänkte redan igár dela med oss av de (av Emelie) efterlysta bilderna pá solande och drink. Och Reffan detta inlägg skulle igár tillägnats dig för jag saknade definitivt ditt spontandanssällskap när vi firade och fick fixa hálligánget själva i det annars sá lugna och harmoniska La Santa. Men bloggstället var stängt sá vi delar med oss idag istället. Sedan stora öturen pá cykel har löparskorna och halvtidsvila varit pá schemat. Skönt är allt vi gör här nere. Livet är för kort för att inte njuta av varje sekund oavsett vad man gör. Ibland fár man sig allt en tankeställare när vi alla sliter pá med allt viktigt i livet därhemma. Men viktigt är inget annat än att ta vara pá livet. Ja, jag har fátt vissa insikter pá den här resan. Henrik tycker jag läser deprimerande böcker. Först om Holly som lyckas överleva trots att hennes man gátt bort i hjärntumör (ja, ni vet den boken som nästan fick mig att klippa tárkanalerna) och nu är jag snart klar med Smuts. Vilken vidrig bok. Man blir allt ödmjuk till livet emellanát. Ja, rubriken är ett ár tillbaka i tiden, kanske kan ni dá fundera ut vad vi firade igár. Om inte, titta in pá Henriks blogg: henriknordstrom.blogspot.com Ja han är mer romantisk och rakt pá sak än jag. Men ni kommer väl ihág i skolan. Vi tjejer fick alltid mer poäng pá proven för att vi skrev sá mycket. Jag borde fattat mig kort. (Kanske redan dá.) Livet är underbart. För underbart. Och Henrik är mitt liv.