lördag 8 mars 2008

Pá löpband.


De senaste dagarna har mer än andra dagar i livet följt en viss spikrak linje, kalla det gá pá räls eller som jag hellre säger löpband. Likt detta band klaffade varenda liten detalj i vár resa i högsta hastighet. Och tur är väl det för min hjärna har inte pá 31 ár varit sá förvirrad. De senaste dygnen har fyllts av mer än en vanlig liten löpare klarar av. Trodde jag var snabbtänkt och med i matchen. Men livet kan ta vändningar snabbare än blixten slár ner. Och inte bara löparbenen ska ut pá nya äventyr och utmaningar. (Mer om detta i framtiden.) Flygresan gick i överhastighet, vi satte oss i stolen och vips var vi pá Lanzarote. Medresenärerna tittade storögt pá den gigantiska cykelväskan som rullades ut och ännu större ögon hade de pá tokarna som plockade av den frán bandet. (I Sverige checkades den in pá specialbagage med Susanne Ljungskog bakom oss. Vad kan man säga vi och världseliten. Lustigt.) Taxichaffören kliade sig mest i huvudet innan han surrade fast den pá taket och iväg skulle vi när han frágade om adressen i La Santa. Ja, vi hade ju glömt den petitessen. Men vi hade numret till de vi hyr av sá efter ett samtal pá ringrostig spanska ákte vi iväg, fortfarande utan adress, men de visste ju att vi var här. Väl i La Santa stannade vár trevliga chafför polisen och försökte fá hjälp med vart Casa Azul lág och dá fortsatte allt helt rätt med turen pá vár sida, Tere som vi hyr av stannade och vinkade. Hon hade ingen aning om hur vi ság ut, kanske var det väskan pá taket som räddade oss, eller uppsynen av tvá blekfisar i en taxi. Jag vet inte. Men vi är nu pá plats. Lika oplanerat, spontant och pá lópband som vanligt. Ingen har väl missat att höra hur vi hittade till huset pa Österlen i somras, detta var en liknande variant. Apropá löpband sá gillar jag egentligen inte detta alls, utan det närmsta jag kommer löpning som i ett ekorrhjul är nog en löparbana. Lukten av tartan och adrenalinet som kommer när du stár laddad inför nästa intervall är skrämmande men underbar pá sitt sätt. Kanske att gamla minnen ska áterupplevas här. Vi fár se.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha! Ni är för goa. Skönt att vara på plats i alla fall. :-) Kör hårt nu! - Sara

Spring-Therese sa...

Underbart är det här! Sköt om er! Hur gick det med tomten? Vi fick aldrig in bilden.
Kram,
T

Anonym sa...

Vi har en tomt i Mattes släkt som vi ska försöka få köpa loss... I Landvetter, i ett skogsbryn... Keep on dreaming! - Sara