4h 15' och inget pá flickdrevet.

Gárdagens facit och i runda slängar 10 mil. Nej, jag sprang inte igár utan testade livet som cyklist. Denna folksport. Lanzarote är en vacker ö bortom sina turiststrák. Bästa sättet att se härligheten är sáklart en egen guidad tur trampandes runt, upp och ner och mera upp, motvind och medvind och mera motvind, genom lavalandskap, vindistrikt och smá pittoreska byar. Man kände sig pá ett lustigt sätt med i gemenskapen. Tappade till slut räkningen pá alla cyklister som vinkade, nickade och tjingade. Trevligt och avslappnat. Vi hade verkligen en riktigt kul dag. Cykelskor hade jag med och en Scott hyrde jag mig i La Santas eminenta cykelaffär som en engelsk före detta proffscyklist och hans tjej har sedan nio ár. Jag gillar ju som bekant att cykla spinningcykel, ett bra komplement till löpningen. Men igár lärde jag mig cykla igen. Och Henrik tyckte nog att det var tur att jag gillade det eftersom han sált pá mig en Giant som ovan. Igár var han orolig och förväntade sig nog ingen storkaka direkt. Men 4h 15' senare sá kom vi tillbaka till La Santa och varken mellan eller flickdrevet hade använts. Vad ska jag med 21 växlar till när endast 7 används. Japp, stora kakan var det som gällde. Nej, jag är ingen wannabe. Cyklist kommer jag aldrig att försöka utgöra mig för att vara, även om Henrik säger att jag har cyklistvader. Men vad ska han säga. Nu ska min Giant fá vara glad alternativträning, för jag gillade verkligen att trampa i verkligheten och inte bara inomhus. Och värt att tillägga för er (cyklister) som undrar, sá tappade jag räkningen pá antal road-kills (alltsá lángt fler än tre). Sá det var allt riktig distans.