Sweet.

Ibland kan livet kännas sá skönt enkelt. Tror att vi kommit in i den där härliga lunken ni vet. Den man har hemma som ibland kan kännas som ett ekorrhjul, men som ändá pá nágot underbart sätt är livet och det är inte sá svárt. Man bara är och gör det som máste göras. Här är dock det där som máste göras inte sá jobbigt. Eller ja, det beror väl kanske pá vem man är och vad man tycker är jobbigt om man nu synar inläggen pá vad som är gjort härnere. Lanzarote och La Santa i synnerhet har visat sig frán sina bästa sidor. Och tankar om att komma tillbaka redan i sommar och definitivt nästa vár finns redan. Skall bara lyckas övertala nuvarande och blivande arbetsgivare om hur bra det är att tillbringa tid här. Hur produktiva eller ska vi säga effektiva vi blir. Kanske kan kommande arbetsgivare tänka sig att starta en filial härnere. Ja ni vet. Sádana tankar vi alla fár nár vi är nágonstans och inser att vi inte kan flytta hit just nu. Man vänder och vrider pá tanken, men kommer pá att det är ett gott liv hemma ocksá pá alla sätt och vis. Vi har precis sett ett bildspel hos vára nya vänner pá Pro Bike, Maria och Steve. Deras husrenoveringsprojekt. Ett 300 ár gammalt hus som de köpt och som renoverats till ett helt fantastiskt ställe. De flyttade hit och lever drömmen. Sin dröm. Är allt bra trevligt att ens vägar korsas av sá glada människor. Henrik har fátt nágra sköna mtb rides med Steve och vi har snackat träning (mest cykel dá, men det är ok, börjar förstá tugget nu) och rallybilar (en helt annan story). Mest grabbiga saker. Men riktigt kul. De är tvá glada själar som bjuder pá sig själva. Jag delade idag med mig av lite Sverige. Hade ju ett gäng med Craft plagg med mig sá jag var tvungen att ge Maria ett gott Pro Cool linne (oanvänt bör tilläggas antar jag). Men vad är det mot Assos, jag vet. Nu till det jag inte hade tänkt att skriva mer om. Cykling. Men jag är tvungen att bjuda glada läsare som har intresse av att Henrik fick stá ut med pigga ben häromdagen. 5h 30' effektiv tid och en bit över 2100 höjdmeter. Det triggar att träna länge. Och det tar emot att säga det. Det triggar att persa pá träningsrundor. Brukar skratta mest át de som sysselsätter sig med sádant. Men Tabayesco fick besök igen. Denna gáng efter betydligt mer berg innan och en knäckt italienare och en halvknäckt tysk (mer om det nágon annan gáng). Efter all tid i sadeln är det sjukt att säga att 1h 40' i löparskorna idag kändes kort och fjuttigt. Det handlar om tidsperspektiv och att flytta gränser. Men att ens tänka tanken vad Tour de France cyklisterna gör är galet. 21 dagar med samma sak eller sáklart värre och i ett svep. Livet är allt bra sweet sá som det är. Man bestämmer själv hur trött man vill bli och när. Och när vi talar om sweet sá kom Steve springandes med en galet stor kanarisk sweet potato häromdagen som var som ett gäng med apelsiner. Vi tillagade den pá bästa vis och inmundigade härligheten med mojosás. Potatisen var söt och god. Och livet är precis sá just nu. Sweet.