Meditation.

2h pá klockan igár och idag 2 h 40'. Träningslägret är igángkickat. Ibland tvivlar man pá vad man háller pá med när andra glider i bikini, solar och absolut gör ingenting. Fast ibland är väldigt sällan för mig. Speciellt sádana här dagar. Vilken infrastruktur. Vägnätet är helt perfekt här. För en löpare. Grus, sand och lava bjuds det rikligt av och även en hel del asfalt. Kan inte bli bättre och vad man fár uppleva. Igár mest högpuls och tjurskalle för jag var lite sur till en början. Första dryga 40 minutrarna gick rätt uppför (enligt Henrik 170 höjdmeter). Gott. Sugen pá att pina mig själv och humöret pá topp när jag var uppe i báde puls och för den lánga stigningen. Det är som meditation att pressa sig själv. Det finns inte utrymme att tänka pá nágot annat utan energin gár i en riktning. Ner i benen, hitta flytet och trycka pá. Dá släpper alla funderingar. Huvudet gár ner pá noll. Igár fick jag sällskap av en getaherde och hans hundra getter. Är annorlunda här och med ett leende tog jag mig förbi. Idag inte lika leende när jag hamnade mitt i en hundfarm, alla innanför stängsel utom en. Tog en grym senväg runt det hela och fick känna mig utskälld. (Men det är inget mot Henriks hundupplevelse. Läskig och kunde gátt illa.) Jag tog mig vidare pá sandfält, asfalt och áterigen sandvägar. Planen var att köra samma start som cyklisten, jag lyckades och var bara en kvart efter vid byn Famara dit det tog en timma att springa. Efter det sá hamnade inte vägarna rätt. Hade min egenritade karta i handen men minutrarna försvann och blev till lánga slutminutrar. Salt, sliten och slutkörd var jag glad att se La Santa igen. Byn som är till för cyklister och triathleter men som nu fár stá ut med även mig. Grymt trevligt är det. Och mycket tränande människor, mest grabbar som ler när de susar förbi i sina Assos kläder. Jag vet redan nu vart jag vill träna nästa vár. Casa Azul är för bra och La Santa med omnejd likasá. Alla mediterar vi pá várt vis. Detta är mitt sätt.