Varför Spring-Therese.

Har inte haft något riktigt smeknamn i min uppväxt (mer än sådana föräldrar har på sina barn, ja ni vet sådana man inte gärna säger högt och är så stolt över). Första och enda riktiga smeknamnet (ett jag faktiskt kan förlika mig med och gilla) det är Spring-Therese, eller Spring-Tres som upphovsmakaren själv stavade det vid 2 års ålder. Vid 1 års ålder såg han sin mamma, min härliga vän Jenny (som även varit min tränare förr om åren), och mig sticka ut på våra löpturer på alla möjliga tidpunkter. Sonen, som heter Svante, såg sömndrucken sin mor och mig ge oss ut i arla morgonstund, han nattades med löparkläder på efter att vi tagit en kvällstur, han fick åka med i springvagnen och på helgerna kunde han få en glimt också. Vad skulle han tro, lill-killen såg mig jämt bara i löparkläder och springskor (som han kallade det). Vad ska man då tänka och vad ska man då säga om man är ett år. Klart man sätter ihop namnet med det personen gör. Så Spring-Therese det var det jag fick heta. Och fortfarande heter. Namnet har gått i arv till lillasyster Elna som nu är dryga två år. Sju år av ett prefix som jag gillar. Hoppas att det hänger kvar ett tag till. Om inte annat här.