Sista åket.

Tänk att man kan se så spontant glad ut efter att ha gjort det man inte ska göra. Sista åket. Som bekant är det detta åk som skall bli det bästa när man är på skidsemester. Eller så är det just det där åket som inte ska genomföras. Utan en tanke på detta så fortsatte följetongen av serpentinsamlande på två hjul och är du sekunder från att köra upp på en bra tid och extra fumlig i en egenkonstruerad spurt så kan du få känna doften av asfalt och känslan av den varma dito mot din hud. Önskar att jag kunde säga att jag gjorde en snygg vurpa. Men det värsta är att jag inte gjorde det utan mest klantade till det efter slutspurten upp till toppen. Så när som på stillastående dessutom. Glad är jag i varje fall och det är ingen fara på taket. Känns mest att min vänstersida lever, med skrubbsår och ett finfint och storstilat blåmärke på gluteus maximus. Att handha en cykel är inte alltid det lättaste för en skosuleslitare som mig. Men jag har lösningen. Stödhjul.