Bara en linje.

En blå linje är nu målad. Bara en endaste linje. Det brukar vara tre lite tunnare målade bredvid varandra och det är dem jag följt de senaste sex åren i rad. Nu sjunde året så har det blivit lite förändringar. Varvet växer så det knakar och det är grymt kul. På väg till jobbet idag så dök linjen helt plötsligt upp på fel ställe. Några extra små 90 graders svängar, en extra liten knix uppför. Banan är förändrad. Spännande kan man tycka. Men inte helt, när man är vanan trogen. En liten löpare som gillar att ha kontroll. Eller ska vi säga en person som krampaktigt håller kvar i de där små ritualerna för att lyckas överleva. Då är det extra utmanande att helt enkelt skita i allt och bara vara. Jag har fått höra att det är dags att släppa taget för min del. Bara flyta med. Som Henrik sa. Nu kan du bara luta dig tillbaka på den betonghårda väggen av träning och tävling du genomfört sedan sist. Du har det i dig nu. Och kanske är det så. Ikväll ska jag kika ut på den blå som snirklar sig förbi här utanför. Ta det lugnt och njuta av en helt ledig kväll. God pasta och hembakt tänkte jag bjuda min cyklist på. Hemifrån är det sisådär 2,5 km till mål. Det perfekta stället att placera ut sin hejarklack på. Och det perfekta stället att promenera tillbaka till efter loppet. Den stunden ser jag fram emot. Den stunden är den bästa med hela GöteborgsVarvet. Målgång. Nöjd känsla. Strosandes, njutandes på trötta ben vid sidan av massor av löpare som springer mot sin målgång.