Ritualer.

Nu är vi många som har små fnurror på nervtrådarna och fjärilar i magen. Alla dessa små funderingar som flyger genom våra små huvuden. Denna vecka kändes benen oroväckande bra både på tisdagsmorgonens flytintervaller á la 5x3’ och samma sköna fartkänsla upplevdes idag på de traditionsenliga 10x1’ av flytlöpning i bra fart, avslappnat och fint. Alla har vi våra små egenheter och ritualer. Speciellt innan ett race. Mitt ritutövande börjar en vecka före loppet. Det är då jag tar ut nålarna ur min egentillverkade voodoo-docka. Skojar bara. Men uppladdningen börjar med någon form av genomkörare. Antingen ett tufft pass eller ett kortare lopp, som Helsingborg nu senast. Sedan vila söndag, måndagen brukar det av naturliga skäl bli alternativ körning i form av min spinningklass, dock bara 90’ för att spara benen. Sedan tar redan nämnda flytintervaller och alltså de sista två löppassen vid, tisdag och onsdag. Efter det vila bortsett från en liten morgoncykling fredag i arla stund på min sedvanliga klass. Ingen extra cykling som det brukar vara, bara 40’ med superlätt motstånd. Gott att rulla runt lite blod i benen. När sista löppasset är genomfört på onsdag morgon så är det en skön känsla som sprider sig. En känsla av att ingen mer träning ger inför loppet. Man har helt enkelt gjort det man kan. Och det är bara onödigt att ödsla energi på att tänka på genomförda pass och vad man kunde gjort annorlunda. Så sista dagarna är det annat som gäller. Jag är ofta helt ovetenskaplig. Resonerar som så att ingen har forskat på min kropp, så jag borde ju känna den bäst. När huvudet var med mig för några år sedan så sprang jag en mara under tre timmar med en torr plain bagel och en banan i magen. (Inget jag rekommenderar och en helt annan historia.) Men det bevisade för mig själv att det är dagarna innan ett lopp som gäller och att min egen minivariant av må bra kolhydratladdning fungerade. Betydelsen av att fylla depåerna med lite fräsch god pasta i lagom mängd och annat som smakar gott att stoppa i sig. Formtoppning eller inte. Det är en definitionsfråga. Men med tanke på att uppladdning och toppning i allra högsta grad kan ses som mental föreberedelse lika mycket som fysisk så är det nog just formtoppning jag brukar syssla med. Mindre träningstimmar, mer fokus på tävlingsfart med bra löpkänsla och flyt, mer tanke på vad jag stoppar i mig och mer fokusering på att benen skall få vila. Men kanske viktigast. Mest av allt försöka hitta känslan av att det ska bli roligt att springa hårt under en relativt lång tid, att det ska bli kul att ta ut sig stenhårt, redo mentalt för att stå på startlinjen utan demoner och konstiga krav i huvudet som ingen i verkligheten ställer. Redo att knyta handen och njuta av stunden. Jag är inte riktigt där ännu. Men jag jobbar på det.