Mitt allmäntillstånd är på många punkter bra. Några punkter är jag glatt ovetande om. Andra vet jag att det är lite fnurra på men det är nog ingen större fara. Men så har vi mitt mentala tillstånd. Fasiken vilken dag. Nervositet kontra prestationsångest. Vad handlar det om. Wikipedia gör mig inte så mycket klokare:
Nervositet är en benämning på ett känsloläge där personen ifråga känner en oro eller har ett ångestfyllt förhållande till något som skall ske. Ångesten, som är utfallsrelaterad, kan antingen bero på att personen inte vet vad som kommer att ske, eller inte vet hur det som sker kommer att tas emot av andra.
Prestationsångest är när en individ är nervös över att inte räcka till eller så är de egna kraven (eller den egna uppfattningen hur kraven är ställda) så högt ställda att personen känner en djup ångest inför utförandet - en skräck inför faktumet att inte räcka till.
Det enda jag vet är att det inte har med andra personer och deras reaktioner att göra. Det har med mig själv att göra. Tävling. Hualigen. Nu börjar det. Trodde halvmaran i Haag skulle göra mig lugn. Speciellt om det gick bra. Och det gjorde det ju. Men nejdå. Ok. Några val för kvällen. Lugnande medel. Eller kanske lite balsam för själen. Alltså lite vin, ost och choklad. Eller sätta mig med en miniräknare och med skräckfylld blick räkna på mellantider sett ur olika scenarier. Eller sätta mig med Willi Railo i knät. Det ena måste inte utesluta det andra. Rättelse. Kommer inte utesluta det andra. Jo. Om jag skiter i allt och ser på hockey istället.
2 kommentarer:
Ost och vin tror jag på ;-)
Och så är Göteborgsvarvet, för det är väl den tävlingen du nu våndas för antar jag, en enda stor fest. Bara att njuta. Att öppna en halvminut "för långsamt" är aldrig fel, då kommer man ikapp sina kompatanter mot slutet och tar dem någonstans vid Linnéplatsen. Själv kommer jag springa första milen på 35.40 +/- 20s och sedan får vi se hur kroppen känns.
Jag med, så det blev det. :)
Håller med, alltså en enda stor fest och det ska bli roligt. MEN ändå så finns det så mycket tankar i löparhuvudet och känslor i löparhjärtat. Vilja kallas det kanske. Men många halvmaror ska det bli, så Varvet är bara en liten del. Tack för dina ord. :)
Förresten. Det låter som om du har tagit mitt upplägg rakt av. Helt rätt att ha krafter kvar. Jag brukar under de senare åren lägga min fart från start, strunta i alla endorfinstinna medtävlandes och köra kilometer för kilometer klockandes och njutandes. Sedan tryter kraften för många och då ger det på något sätt mer kraft att kunna hålla sin/min fart och komma ikapp, hålla kvar farten förbi. Det är en skön känsla. Får satsa på den på lördag. Hoppas att de går. Och hoppas att du lyckas med dina persplaner. Kör efter eget huvud och ha kul!
:)
T
PS. Var mest idag jag hade ångest för... Och Varvet. Och kommande mara. Mer om dagen lite senare, nu ska här njutas av annat än löpning. DS.
Skicka en kommentar