Folkfest och flow.

Det är något annorlunda som ligger i luften från tidigare år. Känslan inför morgondagens varv genom den kokande staden är stark hos många. Det går på något sätt att ta på den. Och det vibrerar av adrenalin. Det känns som lugnet före stormen på många sätt. Så mycket förväntan, så mycket vilja, så mycket glädje. Och en hel massa löpare och ännu fler påhejande sköna människor som bara vill så väl när de gång på gång ställer frågor. Vet inte hur många gånger jag den senaste veckan svarat på frågan om jag är laddad. Vem går runt hela dagarna i en vecka och är laddad för ett lopp. Då skulle man ju vara helt slut när det väl var dags. Men det är välvilja, intresse och nyfikenhet. Det är helt enkelt en folkfest. Inte bara för löpare utan för alla. Det är en underbar dag i vår vackra stad. Kanske den bästa dagen på året. Med eller utan löparskor. I sedvanlig ordning avnjöts sportmässan och nummerlappsutdelningen, fast i omvänd ordning, med allt från kända löparansikten och härliga produkter till lukten av tartanbana. Det är vid tidpunkten då jag sträcker över startbeviset och får tillbaka kuvertet med min nummerlapp som kroppen och knoppen inser att det är allvar. Det är då jag börjar närma mig bubblan. Det bli race och det är nära. Dagen till ära så delade landets bästa höjdhoppstränare ut min lapp, killen som själv hoppat grymt högt som junior, men nu tränar flertalet grymma friidrottare i just hoppgrenar. Själv sätter han fötterna i ett par löparskor imorgon och kör sitt första varv. Kul. Och jag är övertygad om att resultatet bli kanon. Det är så härligt med GöteborgsVarvet för det är så många nya löpare som testar utmaningen och det är så många som ser fram emot denna dag. Och det har gjort att jag har bestämt mig för att det ska bli kul imorgon. Jag kan inte bestämma vilken sluttid jag får. Jag kan inte bestämma hur det kommer att kännas i kroppen. Jag kan helt enkelt inte ha full kontroll. Och kanske är det charmen med att tävla. Att bara släppa på kontrollspärren och hitta flow. Gå in i bubblan, den berömda zonen. Det är där jag brukar befinna mig under tävling. Avskärmad för mig själv med min löpning och mitt huvud. Och kanske är det en sak jag kan bestämma över. Att det ska bli riktigt roligt. Jag kan precis som alla andra bara vara mig själv och springa mitt lopp. Men jag kan bestämma mig för att min bubbla ska vara positiv. En enda stor folkfest. Ett enda stort flow.