Regn slickar hela staden.

Som en fuktig kall tunga. Allt är asfalt. Smutsigt vatten. En av många låtar jag gillar med Kent. Och de senaste dagarna har det verkligen regnat. Och vad jag är lycklig över detta. Alla små elaka saker i luften som gett mig tryck över bröstet, flåspip i halsen och obehagskänslor på alla tuffa pass under senare tid var som bortblåsta. Eller snarare låg de som klegg på marken. Underbart solig kväll i frisk rensad luft. Morgonpasset på en timma var ett minne blott och intervaller skulle intas. Fullängdare brukar jag kalla intervallpass som får en effektiv intervalltid på 30'. Då är det på riktigt och kroppen får möjlighet att verkligen trycka ur både fart och energi. Musklerna och andningen får chansen att vänja sig vid en belastning som är hög och som kan liknas lite vid tävling. Gårdagens pass var det sista av den här sorten före Varvet och därför mentalt otroligt viktigt för mig och alla mina demoner. Som sagt senaste tidens träning har varit grym på många sätt, mest i positiv bemärkelse. Men även den motsatta med hämmad andning och ett tempo samt en puls som inte riktigt kunnat piskas upp så hårt som jag velat. Fysiskt omöjligt och de där demonerna har spökat lite lätt i huvudet. Men igår var de som bortflugna. Benen var bortskämt lätta med tanke på att det var andra passet för dagen. Uppvärmning 15' förbi vårrustokeriet i Slottsskogen på traditionsenliga cykelbanan ut från stan mot Billdal. Sedan intervallserien 5 (3', 2', 1') med 1' joggvila. 15 fina intervaller. 30' nedvärmning in mot stan igen. Tutti 90 friska minutrar. Löpning när den är som bäst. Flyt i benen, hög fart, blicken högt, djup andning trots en puls en bra bit över 170. När klockan piper för sista minuten så infinner sig kraften att trycka till, pressa pulsen det lilla extra. Kroppen svarar på ett vackert sätt, viljan finns där, men framförallt den rätta löpkänslan. Det går inte att missa när löpkänslan är som klockren. Men det går inte att bestämma själv när den skall infinna sig. Om jag skulle försöka sätta ord på den så får detta enda räcka. Lycka.