Bästkusten.

Nu ska vi uppåt i landet, om än bara för en liten bit. Granitklippor skall solas och slappas på. Vi har hyrt en lägenhet i Bovallstrand och gör en långhelg. Och kors i taket, jag ska tävla fjärde loppet för i år på lika många veckor. Börjar bli som i svunna tider när startskottet hördes allt som oftast. Fast med en enda viktig skillnad, jag känner glädje när jag tänker på att ställa mig på en startlinje. Och en liten sak till, jag tar på mig vad jag vill. När jag var i 15 års åldern var det inne med sparkdräkt. Ruskigt snyggt var det att springa banlopp med den. Skämdes man inte redan av vad puberteten gjort med kroppen så gjorde man ju garanterat det iförd den munderingen vi hade i min klubb. Löparshorts är en annan läcker grej. Blir inget med det, skönt och snyggt ska det vara. I omvänd ordning. Javisst. Det har cyklistvännerna lärt mig. 15 km på lördag återigen i skog och mark. En vacker bokskog har utlovats och så misstänker jag att det blir att ränna över en del klipphällar också. Spännande utmaning. Undra om Granitloppet verkligen är så hårt som det låter. I så fall ska jag vara hård som sten jag med.