onsdag 28 maj 2008

Älska utmaningen.


I mål efter loppet så visade det sig att det inte gick så pjåkigt ändå. Även om jag mest var nöjd med att sitta ner med ett glas saft och njuta av stämningen och applådera in alla andra. Summan av kardemumman blev att jag vann den lilla damklassen med sisådär 24 minuter. Och så lyckades jag komma ikapp två killar in mot mål där det var lättlöpt och kunde gå snabbt. Fast det jag egentligen vann var ett kryddmått av självförtroende vad gäller terräng. Och jag nådde målet, jag hade trots allt roligt. Men det kommer helt klart dröja länge tills jag funderar på att köra marathondistansen i den här terrängen och de små tankarna på bergsmarathon de har jag grävt ner därute i den bohusländska terrängen ett tag. Om jag skulle komma på andra tankar får jag åka dit och gräva upp minnena från det här loppet. Det måste gå betydligt snabbare på de svåra partierna för att jag ska ge mig på värre utmaningar. Väl i mål så tyckte någon medtävlande att det var långa kilometrar och det må hända. Hur långt det här loppet var det vet jag inte. Men att Henrik kom tvåa och piskade mig med åtta minuter det är fakta. Men så hade han ju blåsor och kunde inte gå dagarna efter. Tror med andra ord att han gjorde sig mer rättvis på distansen och jag är riktigt imponerad av hans terränglöpning. När han sedan säger att han skulle kunnat köra mtb på en hel del partier även om det innebar att bära cykeln under många sträckor så slutade jag fundera och konstaterar mig bara slagen. Min mtb ska aldrig misshandlas så. Räcker att mina Nike Zoom Elite fick stryka på foten. En sista anekdot från helgen är att Fredrik Ölmqvist sprang marathondistansen och intervjuades om terrängen efter loppet och han beskrev den som teknisk, tuff och utmanande. Känns ju skönt att veta för den mannen har genomfört en helt otrolig mängd med tuffa äventyrsrace. Vilken tur att jag kom i mål för mitt nya jobb som jag igår smygintroducerades i och som jag börjar på måndag skulle kanske inte accepterat att jag inte antog utmaningen i det hela. För ska man leva varumärken så måste man leva dem fullt ut och min nya arbetsplats står för Älska utmaningen. Behöver jag säga vart ni ska köpa era kläder att svetta ner framöver.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Betyder det här att du kommer ägna all din lediga tid till att springa ikapp med bussar?

Spring-Therese sa...

Jajjamensan, det har jag gjort sedan länge. ;) Men jag kommer inte att köra step-up på badrumsvågen (har ingen våg och ogillar helt klart träningsformen) och jag kommer inte synas i diverse köpcentrum och köra fel rulltrappa upp (ogillar shopping speciellt i köpcentrum och vill ha tuffare utmaningar än så). Men bussen gillar jag. Lovar på schyssta uppföljare. :)