Ibland så är det lustigt. Brukar som alla andra titta runt lite grann på olika bloggar emellanåt. Andras äventyr ger näring och inspiration. En sida jag gillar är marathon.se. Finns en hel del matnyttigt där för den som har myror i brallan eller som jag mer ser det, positiv energi som behöver omvandlas till spring i benen. Häromdagen trillade jag in på en av bloggarna där och fann en redogörelse om Granitloppet. Alltid roligt att läsa vad någon annan tycker och tänker om samma sak man själv upplevt. Min bild av den bohusländska terrängen delades helt klart av mannen som skriver bloggen benen på ryggen. En förövrigt rolig blogg att läsa. Det lustiga i det hela är att helt plötsligt kände jag inte bara igen terrängen utan mig själv i texten och så såg jag ju bilden på personen som ångade förbi mig när det började bli som bäst (läs värst) i terrängen och som jag sedan såg igen i slutskedet av banan. Lite kul. Gå gärna in och läs för att få en utförligare och annan beskrivning av loppet än mina små ord. Undra om det ska bli marathondistansen nästa år. Undra hur många granittoppar som skall bestigas då. Annars kan ju flacka asfaltsbanor vara hårda de också. Men då är det farten som dödar och inte terrängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar