Smultronställe funnet.

Asfaltsstigarnas välmående till trots så lockade skogen in mig igen. Vi har precis in på dörren från stugan vi hyr den orangemarkerade leden som tar dig över allt det vackra fridfulla men även så utmanande backiga. Lördagen bjöd på långdistans. Förrädiskt slingrar sig leden neråt och du vill inte vända förrän du inser att du är trött och då har du hela vägen att ta dig tillbaka. Uppför. Visst är det underbart. Allt det vackra får ses från två håll och samma stockar, stenar, snår, svängar, ängar och trollbindande skog njuts dubbelt upp. Denna gång på riktigt trötta ben men vad gör det när man kan vara ute i två timmar och vara livsnjutare till fullo. Som ett hån mot en trött kropp sprang jag förbi den lilla röda skylten. Den stirrade på mig och talade om vad jag borde ägna mig mer åt. Den fick till och med trötta läppar att le. Ett stenkast från huset vi hyr finns en liten stuga till salu. På just den stugans staket hängde de rätta små orden. Ibland blir man förvånad över sig själv och ibland helt överraskad. Lugnet intog oss i helgen och sittandes där tittandes på lågornas lek i elden lyssnandes på lugn musik på kanalen som spelar densamma på radion så kändes livet bara så skönt och enkelt. Vi har funnit det där stället man längtar till och bara vill bara vara på. Tre timmar hemifrån. Tänk den som fick ha sin egen stuga där, långt bortom verklighet, och odla smultronminnen.