Försommaridyll.

Resten av helgen och stora delar av den här veckan får gå till kontemplation och vila. Lyxigt nog så är jag ledig och solen kunde inte skina mer. Sommaren kunde inte vara på större intågande än den är och visst alla tidpunkter på året eller ska vi säga årstider har ju sin charm. Men den här tiden är precis lika skön som våren när knopparna brister. Full blom och värme som gör oss frusna nordbor mer sociala och vänligare. Konstigt är det, tystlåtna och inbundna springer vi ut i solskenet och blir glada, trevligare och mer utåtriktade. Jo, då pratar jag inte om er norrlänningar för ni är mest eftertänksamma och smart tysta, mest hela tiden. Tror jag. Inte konstigt att spanjorer och italienare är lite mer hetlevrade kanske. Efter lördagens äventyr så blev det lite cykel i ett prunkande Bohuslän. Så vackert. Ett kaffestopp i Smögen och genom kustbyarna som på sommaren är överhopade av människor. Vi hittade dessutom en klipphäll i Bovallstrand som var som gjord för timmar i solen, vattnet mindre än en meter från kroppen, iskallt, men vackert så länge man höll sig på rätt sida kanten. Inte ett moln så långt ögat kan nå. Resten kan ni. En perfekt sommardag med andra ord. Ibland är det gott att ha folk omkring sig men helgen som var visade en annan sida av Bohuslän. Sidan där man kan njuta av allt utan att behöva stå i kö och utan att behöva trängas. Sommaridyll i all sin prakt men försommaren är inte dum den heller när man har allt framför sig och kan njuta utan stress. Kanske borde man vara ledig oftare när inte andra är det. Idag verkar jag ha vaknat på en filosofisk sida. Inte min grej. Tur att en löptur i skogen kring Skatås/Delsjön hägrar så att det blir lite ordning på mig. Utlovar mer svettiga tankar och mindre av det idylliska svärmors snacket inom kort.