Då var det vecka igen. Antar att det inte har undgått någon. Förutom för dig som kanske har tidig semester. Stackare nu när det är ruggigt kallt ute. Dagens svarta himmel med regntunga moln fick mig att utnyttja sista stämpeln på träningsstället jag tidigare skrivit om. Körde på bra och fick en effektiv timma på en spinningcykel med 161 i snittpuls och bra driv. Kändes gott och blev ju lite som en snabbdistans. Vågar inte ens tänka på vad de andra på klassen tänker om mig när jag sitter där i min egna värld och piskar på. Fast kunde man bry sig mindre så skulle jag det. För en sak som är säker det är att träning bedriver man för sin egen skull. Egentligen hade jag 90 minuters distans i åtanke för dagen. Men reviderade planer var nog inte så dumt med tanke på att jag de senaste två veckorna haft besök av herr ischias igen. Något som är konstigt med den annorlunda smärtan i ena rumphalvan är att det kommer och går lite hipp som happ. Herr ischias verkar vara nyckfullheten själv. För efter loppet i lördags har det inte känts någonting alls. Verkar för bra för att vara sant. Så planen för resten av veckan är mycket löpning och sedan hoppas jag på att den planen kan fortskrida i några veckor till och in i semestern. (Speciellt de sista två semesterveckorna som kommer bli fantastiska.) Då kanske både Henrik och jag kan putsa persen ytterligare. Min förhoppning är att även kunna göra det på halvmaran och maran i höst. Halvan blir i Stockholm. Marathonloppet är inte spikat ännu men jag är bra sugen på ett flackt lopp i en trevlig stad. Förena nytta med nöje är min melodi. Frågan är om loppet är nöjet. Är då vinskålandet efter loppet nyttan. Verkar inte så bra. Idag har jag känt en lustig känsla. Vi människor är för bra på att anpassa oss. På kvällen stegade jag in på hotellet för att checka in och en känsla av hemma spred sig i kroppen. Läskigt för jag vill vara i min egen sköna säng på natten. Men trots det så kan jag inte undgå att jag vant mig vid att bo här och när personalen i receptionen vet vad man heter så blir det lite för amerikanskt för mig. Eller så är det det som kallas service på hög nivå. Trevligt skulle man också kunna säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar