Vila är halva träningen.

Lika bra att komma ut. Fick en ingivelse att vara ärlig. Att träna är som en drog. Man bara vill ha mer och mer och mer. Det är otroligt kul och det är gott att känna att man kontrollerar sin kropp. Visst. Det var inget nytt. Vi är många som går på den här drogen. Endorfinerna sprutar och när man inte får ge utlopp för det så är man inte lika trevlig. Om man nu inte är trevlig från början så antar jag att man skulle vara överjävlig. Tur att jag är så trevlig. Och ödmjuk. (Och ironisk.) Har alltid varit en ja-sägare och tar gärna på mig lite extra av allt. Är bra på att ge andra tips och råd om hur de borde göra i olika situationer. Bra egenskap. Ibland. Men när man inte kan leva upp till det man ger alla andra råd om då är man inte direkt ärlig mot sig själv. Nytt liv på många sätt just nu. Senaste året har varit turbulent på ett positivt sätt. Idag lovade mina nya kollegor och jag varandra att påminna om att inte läsa mejl efter arbetstid. Vad gör jag det första när jag stegar in på hotellrummet. Svår gissning. Nej. Jag svarar på mejl. Såklart. Från och med nu ska jag skärpa mig. Om man ger andra råd om hur de bör leva sitt liv för att må bra så måste man ju lyda sina egna råd. Hur trovärdig blir jag annars. Kanske ska börja leva som jag lär. I så fall har jag lyckats med en sak idag. Vilodag. Orden ekar i mina öron än idag. Det var friidrottseran, jag var en god förebild och ordningsam flicka på den tiden. Penna och träningsprogram i högsta hugg skrev jag ner minsta detalj. Satte betyg på mina pass och skrev träningsdagbok som hette duga. Kommer än idag ihåg tider på endel guldintervallpass. Kan man kanske inte tro. Men det var preussiskt. Så till vida ordnung muss sein. Men en sak var jag dålig på redan då. Att vila. Nu har jag försökt att bli bättre på det här. För en skadad och sliten löpare slår inga pers. Och framförallt en skadad och sliten löpare har ingen bra känsla på sina pass. Det är på vilan vi bygger upp kroppen. Om vi inte skulle sova så skulle vi dö. Om en människa som tränar inte vilar blir det samma effekt, om än inte så drastisk. Ni förstår. Vila är halva träningen. Tåls att upprepas. Tåls att fundera över. Tåls att efterleva. Tur att jag har en person som kan ge mig råd och som själv är bra på att vila emellanåt. Jag behöver någon som drar i tyglarna. Piskan kan jag hålla i själv.