fredag 11 april 2008

5400 sekunder.


Ingen evighet direkt men allt är som vi vet relativt. Springer du 270 sekunder per kilometer så hinner du 20 kilometer på 5400 sekunder. Häromdagen testade jag detta. Dock ett gäng med kilometrar i lite tuffare tempo och några i lutning med lite lägre fart som resultat. Är ju ingen astronomisk distans och ingen direkt solljusfart men ändå ett litet tecken om att benen kan röra sig framåt. Även om jag om ärligheten skall fram är besviken. Senaste halvmaran hade jag 232 sekunder per kilometer. Känns som ljusår till jag är där. Och läskigast är att jag hade tänkt att vara där nu. Kanske inte på träning men känslomässigt i benen. Ibland när jag funderar på min löpning och all tid som går åt till att genomföra träning och fundera över densamma så brukar jag fundera i alternativkostnader. Och det är väl det som allt här i livet handlar om. Vad måste jag försaka för att göra det jag vill. Eller snarare vad vill jag inte försaka för att må bra. Tid är som vi vet en bristvara i dagens samhälle. Konstigast är dock att när jag tränar så kan jag tänka mig att göra det länge och väl men när jag tävlar då ska tiden såklart minimeras. Löpningens baksida är allt detta tidsfokus. Jag gillar nog mest att hålla på länge. Med andra ord jag gillar nog mest att träna. Men tur är väl det för hur skulle annars kroppen kunna förbereda sig för tuffare tag. Än så länge har jag inte funnit en alternativkostnad som slår löpningen. I vart fall inte löpträning. Tävlandet har jag inte bestämt mig om. Overheadkostnaden som nervositeten bör ses som är en obehaglig kostnad. När jag skall förklara för mindre bitna hur tiden finns så säger jag att mitt dygn har en sisådär 22 disponibla timmar. Hur många timmar har ditt dygn? På ett skottår går det 31 622 400 sekunder. Man behöver inte vara matematiker för att räkna ut hur många 90 minutare det är.

Inga kommentarer: