Att sitta i bilen och filosofera påväg till något roligt är en skön sysselsättning. Kroppen får vila, stillasittandes sippande på en Statoil latte och lyssnandes på härliga låtar med ett heldagsäventyr inom räckhåll. Precis så startade vår lördag. Dagen till ära så blev jag gulligt gratulerad på namnsdagen. Stilpolisen till Henrik har nu sett till att jag inte skämmer ut mig i Brösarp. En mtb-åkare ska helst inte ha korta fingrar på sina handskar. (Henrik hade i stort sett varje dag på Lanzarote långfingrat i stekande sol och värme. Imponerande på ett sjukt sätt.) Nu är ju inte jag cyklist och absolut ingen mtb-åkare så jag trodde att jag kunde köra med souvenirerna från La Santa, ett par snygga Assos med korta fingrar. Fast det är klart kan ju vara kallt också, så kanske var det av omtänksamhet jag fick nya juveler till min allt mer växande cykelprylsamling. Själv tror jag att det var form före funktion som gjorde valet. I vilket fall otroligt snällt med namnsdagspresent. Förra veckan hade Olivia namnsdag, mitt andranamn som tidigare nämnts. Då förärades hemmet med en stretchmatta. Lyckligt lottad borde varit mitt namn. Lördagen blev helt fantastisk för både hjärta och själ. Lillbilen fick åka till Skövde för att överraska Henriks mor som var på helgkonferens på Billingehus. Vilket grymt ställe att träna på. Vi körde en perfekt upplagd dag som hade allt. Vår glada vän Linda tävlade halvmarathon så vi kikade på det och djävulen flög som vanligt i mig när jag hejar på andra så jag var på slutet tvungen att jaga bakom skrikandes. Skövdebor är ett artigt släkte för det var många som tackade för alla hejarop och applåder men så var åskådarantalet inte direkt överväldigande. Linda hade nog klarat sig utan mitt skrik, fokuset var stort och en andra plats resultatet. Gott jobbat! Väl uppe på Billingehus stövlade vi in mitt i lunchen bland alla konfererande kvinnor och Desirée såg inte Henrik förrän han stod mitt framför henne. Att överraska andra med roliga saker är något av det bästa som finns. Efter en stund tog konferensen vid igen och vi passade på att utforska ett soligt vårvackert Billingen. Skogen hade en matta av vitsippor, solen värmde och stigarna var utmanande. Vi började med den lila milen som ordet kuperad var en underdrift för. Benen var lite sega och andningen lite pollenpåmind. Men så vackert och gott att tillryggalägga soliga kilometrar och stinna av omgivningens hänförelse så stack vi även iväg på den flackare gröna milen som visade sig vara ännu finare. Vi tog det lugnt denna dag och bara njöt. Första milen landade på 5 min/km och andra milen på en 4.50 min/km. Skönt långdistanstempo med andra ord och en snittpuls på stadiga 150. När det är känsla före siffror som gäller så var det inte slut där utan en bit till fick vi springa för att hyfsa till tiden på klockan. Lite lustigt det där. Idag sa Henrik att när han blir motionär på riktigt så ska han sluta springa efter tid då ska han köra milen och inget mer. Nu är det längden på passen som får styra och då blir det ju en hel massa kilometrar istället. Belöningen efter passet var att få sitta i godan ro på ett mysigt fik i Skövde centrum med solen i ansiktet och sippa på en latte, goda kakor och prata om livet med Henrik och hans mamma. Den bästa stunden på den här dagen och det är inte dåligt för inget brukar slå stunderna i skogen, speciellt inte en dag som denna.
1 kommentar:
Vilken härlig dag!! - Sara
Skicka en kommentar