onsdag 23 april 2008

Baby boom.


Det är galet just nu. Jag ser barnvagnar överallt. Till och med när jag flyr in i skogen för lite lugn och ro så dyker de upp i raketfart med en galen testosteronstinn farsa bakom spakarna. Och när man har en barnvagn i handen då äger man tydligen världen och bara kör på som en ångvält. Det räckte att se Henrik när han lånade Wilhelm med vagn i lördags och körde runt den på Aktivitus-löpningen. Han piskade alla andra på sista korta fartleksintervallerna, med vagn. Underbart att se för han skulle ju ta det lugnt och hade efter våra intervaller som vi körde innan ingen lust att springa mer, men med vagnen i handen då ändrades allt. Det lustiga är att jag vet att jag kommer bli precis likadan. Men det är väl som en kollega berättade när han blev pappa så beskrev han det som att världen stannade och när han tittade på nyheterna undrade han varför de inte nämnde den största nyheten; att han och hans fru hade fått en son. Ja, jag säger då det. Alla lever vi i vår värld och när man får barn så verkar det verkligen som att man går in i en bubbla. Mamma brukar säga; vänta så får du se själv, innan man har fått barn så vet man ingenting. Tänk 31 år av inget viktigt vetande. Blir spännande hur mycket jag kommer att få veta i framtiden. En kompis beskriver dock hela sin graviditet som att hon blir dummare för varje dag, det finns ju bara en tanke i huvudet, eller snarare ett ord; bebis. Lustigt det där. Var tvungen att kolla upp det här med varför jag bara ser barnvagnar och varför så många av alla i min närhet har en krabat i magen, på väg ut eller precis utkommen. Och det är inte så att jag blivit galen eller fått fnatt utan statistiskt sett så är det just nu en baby boom på gång. Skönt att veta att hela Sverige sprutar ut bebisar. En härlig kollega till mig blev mamma häromdagen (grattis!), min gamla bästis (fjantigt ord) ska bli mamma om två veckor, en annan glad nära vän blir mamma i sommar, ytterligare en kollega blir pappa nästa vecka för andra gången, en skojig killkompis och hans tjej går och väntar en vecka över tiden (om han får idag så ska jag vicka spinning så jag väntar på ett sms). Ja, ni hör ju. Jag kan fortsätta räkna upp vänner som är gravida just nu eller som har fått söta små barn nyligen eller för ett tag sedan, men ni fattar poängen. Till råga på allt så är det ett av mina gudbarns dopdag idag och nästa vecka är det mitt andra gudbarns dito. För två år sedan så blev jag inom loppet av en vecka gudmor till två underbara sötisar. Lustigt i sammanhanget är att storebror till den ena fick vara med att välja och han tyckte att det var rätt att jag blev en av de två faddrarna för jag har ju inga egna barn. Barn är rationella ibland och tänker på ett skönt sätt. För er som inte vet vad en fadder ska göra så är det bland annat att ta hand om den kristna uppfostran. Spännande uppgift för mig som inte hade tid att konfirmera mig. Satsade hellre på fler träningspass än att få konfirmationspresenter. För det var ändå det som var anledningen för de flesta kompisar till varför de just valde att sitta i kyrkbänken några timmar i veckan. Tackar dock för förtroendet ändå och jag lovar att båda gudbarnen ska få känna på hur det är att löpträna och känna mjölksyra och blodsmak, det är ändå en viktig del av livet. Lycka till alla ni härliga vänner med bebisar i antågande! Och grattis mina gulliga guddöttrar Elna och Agnes på era respektive dopdagar! Och nej, jag är inte gravid och har inga tankar på att försöka bli heller. Min sprudlande kollega Renée sa igår att ju mer man övar desto bättre bebis blir det. Och jag gillar ju träningsläger så varför inte.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Och så är det ju så roligt att öva också. ;-) Nöjet är helt ärligt inte lika stort när bebisen väl ligger därinne och ruvar. Men sen så. ;-)

Anonym sa...

Jag är inte heller gravid tack och lov...Än så länge finns det inte utrymme för det i mitt liv. Håller med om att det nalkas baby-boom inom kort...det kryllar av magar och barnvagnar även här i Skara. Hörde förresten att ni kanske passerar här under helgen. Välkomna in på kaffe och kaka säger jag!

Spring-Therese sa...

Hahaha. Ja, det är kul Emelie!

Kaffe och kaka låter gott Linda!

Kram på er!
Therese

Katarina M-I sa...

Hahahaha! Vad roligt du skriver! underbart! På något underligt sätt drogs vi också med i den där boomen (träffade Emils pappa på Lanzarote, akta dig för den ön;) och nu har vi varit på första träningsresan med Emil nio månader. Nya perpektiv, men lika kul som tidigare med galet mycket träning, gott vin och vinägerchips. Men det är klart, några sovmornar är det inte tal om längre- vällingklockan vaknar med ett leende kl 07.00.
/Katarina