Klassiker 3.

Nu gick det upp för mig. Anledningen till att jag inte blev en sångfågel är alla dessa musikaler jag växt upp med. De kan ha haft en lätt avskräckande effekt. Men ack vad sköna må bra filmer det är. Den tredje klassikern blev underbara Sound of Music. Ett musikalmarathon som utspelar sig i slutet av trettiotalet. Stora frågan är nu vilken nästa nostalgifilmtripp ska bli. Kanske Törnfåglarna. Även den osynad av Henrik. Till helgen blir det sport. Det mer kvinnliga tittandet den senaste tiden skall nu vägas upp med Moto GP hela söndagen, varvat med Paris-Roubaix och London Marathon. Apropå Törnfåglarna, boken börjar så här: "Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad vid den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En storartad sång till priset av sitt liv men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor... så säger åtminstone sagan." Sista meningen låter som något Lance Armstrong skulle kunna ha sagt. Sagan ligger inte långt från sanningen.