Generation Y.

Hmmm. Jag tillhör helt enkelt fel generation. Jag är en enkel 77:a. Stolt sådan. Förr om åren. Men har på den senaste tiden förstått att det är på 80-talet man ska härstamma från. Då är man individualist. Kräsen och krävande. Även kallad generation why. Låter som smartare säd som har såtts där. Helt enkelt. Själv är man en ja-sägare sedan barnsben. Men mina nya (yngre) kollegor säger lätt att "vad menar du, jobba fem år här och få lånad semester avskriven, vad menar du?". Ja, jag vet inte vad jag menar, men efter sex år så är jag väl antagligen helt fel (trots avskriven semester). Trots att jag undervisat en hel del 80-talister genom åren, då jag lekte lärare. De har klart ett försprång. Tekniskt sett. Och det är väl det som gäller. Trodde att det var 40-talister som pensionerade sig men man börjar ju undra när man känner sig så gammal. Erfarenheten till trots. Idag har Henrik och jag tryckt oss igenom 90 minuter hård distans men inte ens det fick mig att känna mig ung. Vi är helt enkelt inte så på det som de yngre. Men Kent är räddaren i nöden. Låten Generation Ex räddade oss ikväll i köket efter några glas vin. Jag säger bara. Jag har rätt. Jag har rätt. Du har fel. Lyssna på Kents senaste skiva. Generation Ex. Helt plötsligt känns det bra att vara 70-talist ändå. Eller ska vi säga underbart. X är före Y i alfabetet. Och först är störst.