Flyt.

Dagens första pass kan beskrivas som flyt i dubbel bemärkelse. Badkrukan i mig förträngdes när 2000 meter avverkades i bassängen. Simning är roligare än man kan tro. Kallsupar och klorlukt till trots. Tiden försvann riktigt fort för varje längd förgylldes av en geting som försökte hålla sig över ytan. Jag vet, jag är hemsk. Jag räddade den inte. Har fått pappas allergi och sist jag blev stucken svullnade låret upp till dubbel storlek, så jag tänkte att det här var min hämnd. 1-1 Therese-getingar. Våren har hittills kantats av mängdträning med inslag av pollentrötthet och en arg ischiasnerv. Det hela har gjort att flytet inte velat infinna sig riktigt. Visst jag gillar mängd, jag gillar långa pass och jag gillar låg fart länge. Kanske ultra kunde vara något ändå. Brukar slå bort den tanken lika fort som den kommer för jag gillar mjölksyran, fartkänslan och drivet i benen precis lika mycket. Och den senaste tiden verkar ett uns av detta ha kommit tillbaka. Och då är det den hårda skolan som gäller. Att köra intervaller som långlöpare är inget fingöra utan det är hårt benpiskande. Man brukar säga att det är 30 minuter effektiv intervalltid som gäller. Igår piskades därför min ben i 15 tvåminutare med en minuts joggvila. Liknande pass i lördags före fartleken med Aktivitus och en hel del distans på detta samt lite alternativträning har gett kraftigt träningssug. Kan behöva de där kallsuparna för att återställa vätskebalansen. Hoppas att flytet håller i sig ett tag till. Det är nämligen inte alltid kul att träna. Men har man fått smaka på den härliga känslan av flyt då vill man tillbaka dit och då är det värt att kämpa. Och om den inte infinner sig så kan man ju börja med flummig floating.