måndag 7 april 2008

Morgonstund.


Idag vaknade vi nog mer sömndruckna än vanligt hemma. Och jag ganska abrupt av ordet "Fan!". Jag hoppade till och undrade vad som hänt. Något allvarligt tänkte jag. Vände mig raskt om och undrade frågande vad som stod på. Men inget hade hänt. Jag fick bara en trött lite småsur blick och konstaterandet "Det är inte lördag idag." Nix, det är måndag. Och dessutom en sådan där härlig måndag då tvätten skall hämtas innan jobbet och sedan är det en rad med möten som väntar. Det är då det är skönt att ha det rätta guldet på jobbet. De små vackra pralinliknande förpackningarna som efter att ha genomgått maskinens mangling på en sisådär 9 bar ger det där svarta fina med crema på toppen. Än bättre är det med den ångade mjölken som rinner ut till den perfekta latten. När jag var ung och oförstörd nybliven tonåring så tutade min tränare i mig att kaffe minsann har 50 gifter och det skall inte drickas. Detta kom jag hemspringandes och berättade ivrigt för mina föräldrar som förövrigt fick höra mycket från den tiden då man hade en förebild som visste bättre än alla andra. En icke kaffedrickare var jag länge. Höll i sig till universitetet. Och när långa kundmöten kom in i bilden blev jag fast. Numer blir det ingen morgonstund utan (giftigt) guld i mun.

1 kommentar:

Nordström sa...

Vi som är uppväxta med Rasta Hundenarvet i Sundsvall (speciellt oss ö-stackare som hånades friskt för deras låt om Alnö) vet vad innebörden att följa "Mina polare sa"... Man ska ha idoler. Andersson och jag var (fan kanske till och med fortfarande är...) nog rätt påverkbara av vad Kent (inte bandet) sa. Alltså Kenta. Kent-Ola. Allsmäktiga var hans ord.