Slutet.

Morgonen tillbringades idag i löparskorna, finfina 90 minuter runt i stan. Benen var till en början trötta, måste vara gårdagens sejour på spinningscykeln, men vaknade fint till liv mot slutet. Bådar gott inför helgens begivenheter, tänkte jag en kort sekund före naprapatbesöket. Nu har jag blivit manglad av elchocker, värmemaskiner och värst av allt handkraft. Ischiaskänningen som letat sig ned i vaden och stannat där och tittar fram under de tuffa intervallpassen retar mig mer än jag tror. Är sugen på utmaningar och långpass är ingen utmaning längre utan det är mjölksyra och fart som utmanar min kropp mest för tillfället. Nu är min vad genomgången på allvar, foten pekade åt alla håll under elbehandlingen och naprapaten frågade gång på gång; hur går det med foten. Men jag härdade ut och tänkte inte erkänna att det kändes, utan hårt mot de hårda och ont ska med ont bekämpas fick bli melodin på morgonkvisten. Nu känns det som om jag har en tennisboll i vaden som är hård som en golfboll men jag är glad för det är fredag idag, för oss som ska ha långhelg. Det spritter i benen och humöret är på topp. Hoppas nu att bollkänslan skall förvandlas till en lättare variant, kanske en fjäderboll. Nu går jag på grönbete och på måndag blir det uppdateringar med fina träningsminnen från helgens äventyr på vackra Österlen. Hoppas att du får en underbar Valborg och Kristiflygare! Gå gärna in på slutet.se och följ råden. Jag citerar Winston Churchill: Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.