söndag 13 april 2008

Inspirerande.


I början av veckan fick jag månadsmejl från en av våra bästa 1500-meterslöpare på herrsidan och det var minst sagt upplyftande att läsa vad han hade att säga om sitt liv som heltidslöpare. Tänk att ha löpningen som sitt jobb. Låter helt fantastiskt kul. Men ändå inget för mig med mina taskiga tävlingsnerver. Bäst när det gäller av legendaren Willi Railo var boken min tränare stack i min hand där på tidigt 90-tal för att försöka få mig att tukta de darriga. Har kvar den i bokhyllan som ett minne och plockar fram den ibland. Ganska rolig att läsa. Jag hade det dock inte värst på den tiden. Fanns träningskompisar som syntes i buskarna utanför arenan kräkandes innan start. Några som lärt sig att tygla nervositeten och som stod för ytterligare inspiration denna vecka var löparna som gjorde säsongspremiär i Skatås igår. Riktigt kul att se några av de bästa svenska löparna trycka sig tre varv på en 2 km bana. Imponerande löpning och tillika klädval med linne och korta tajts. Ja, det sägs ju att våren är här. Själv frös man med en kaffe i handen i det knappt femgradiga vädret. Gott var det att bli hembjudna till familjen Lundqvist på latte och hembakta (och så goda) bullar och till det mer skönt träningsprat. All denna drivkraft gav mersmak. Inte för att tävla men för att köra hårda pass. Så Henrik och jag gav oss hem laddade att köra en 90 minutare i tuffare tempo. Jag brukar vara den mest talföra på våra gemensamma pass (ligger nog i släkten), men denna gång var det Henrik som höll låda. Tror inte han i de första 34 minutrarna kände vilket tempo vi körde i. Ungefär då tunnades orden ut och några minuter senare så slutade han prata om allt mellan himmel och jord. Ganska kul att se. Själv funderade jag redan vid knappa 30 minuter om tempot skulle hålla. Och om ärligheten skall fram var jag då ganska så arg för att det skulle snackas så mycket oväsentligheter. Nu vet jag hur det känns när alla får lyssna på mitt skitprat under passen. Efter 65 minuter så hade jag bestämt mig för att det var hårt mot de hårda som gällde. Andra människor kan verkligen inspirera men motivationen och njutningen måste man nog ändå hitta själv någonstans. Tror att vi fann den i helgen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var riktigt kul att träffas och äta goda bullar tillsammans! Kollar hotell till Eskilstuna just nu...Återkommer.

Anonym sa...

Finns det möjlighet att åka med er upp till E-tuna..? Eller har ni full bil... Skulle det funka så tar vi tåget hem. Kram på er!