Klassiker 1.

Alla har vi troligen våra filmminnen från uppväxten och jag har den senaste veckan fått uppleva tre av dessa igen. Och då snackar vi filmklassiker man inte får missa. Alltså inte Die Hard som pappa och jag tittade på när mamma jobbade natt. Och inte heller Tillbaka till framtiden som vi i en massa år gick och frågade när tvåan skulle komma. (Tog lång tid innan den kom förresten.) Utan här snackar vi lite lätt kultbetonade filmer om man frågar mig. Pinsamt nog så har jag sett dem för många gånger så att de satt sig fast i huvudet lite för hårt. Och lustigt nog så har Henrik inte sett en enda av dem. Förrän nu. Först ut var Grease. Jag hoppas att ni har sett den. Underbart skön film där vi småtjejer (åtminstone jag) ville vara Sandy. Att hon heter Olivia Newton John i verkligheten gjorde mig såklart extra glad eftersom mina föräldrar i en svag stund valde Olivia som andranamn. Tur att jag är född före filmen. Annars hade jag väl fått heta Betty (även kallad Rizzo) eller Frenchy. Vem vet.