onsdag 9 april 2008

Klassiker 2.


Statoil latten och kanelbullen som vi avnjöt bredvid dvd-stället var det som gjorde att vi köpte in Grease till samlingen av mer moderna filmer. Att sedan Henrik tyckte att det var den bästa filmen på länge fick mig att gå loss i nostalgitrippen totalt. In i en videobutik några dagar senare och fram med två filmer till som inte heller de var kända för den stackars mannen ifråga. Och nummer två fick helt klart bli Dirty Dancing. Ja, ni vet filmen som fick oss småtjejer att rodna. Vad ni killar funderade på vet jag inte. Visst är jag väl inte ensam om att ha sett även denna film några gånger för mycket?! Jag säger bara, "Nobody puts Baby in a corner". Vem hade inte velat få smeknamnet Baby?!

2 kommentarer:

litet hus sa...

mina kusiner bodde utomlands då, vilket betydde att jag fick lägga vantarna på en raspig piratkopia utan text INNAN den hade gått upp på bio. veckorevyn hade haussat filmen (och patrick swayze) sedan länge så du kan ju förstå hur populär jag var!
med tanke på våra engelskakunskaper fick vi titta på den om och om igen...

Spring-Therese sa...

Så kul! Med dagens elektronik så kan varenda unge skaffa sig den fördelen. Läste i La Santa boken Två nötcreme och en moviebox och där var det många sköna anekdoter om konkurrensfödelar. Som att ha video eller dator hemma före alla andra. Min pappa hade ju TV-affär så vi hade två videoapparater hemma. Resultatet av det var att man kunde göra mindre lagliga kopior av filmer. Så jag njöt mer än en gång av alla goda åttio- och nittiotalare. Nuförtiden vågar jag inte ens tjuvåka på spårvagnen så nu har vi inget lager av sådant hemma längre.