De flesta av oss får nog en pirrig känsla på morgonen om vi vet att det är något roligt som ska hända. När jag var liten och fyllde år så vaknade jag alltid tidigare i sängen och låg och funderade när mamma och pappa skulle komma in och sjunga. Och nu när jag är vuxen så kommer samma känsla när jag ska sticka iväg på en riktigt rolig resa. Det är hur enkelt som helst att gå upp mitt i natten om så skulle krävas. Idag hade jag den känslan. Med en snittpuls på 156 startade dagens första träningspass. Till saken hör att känslan av galen vakenhet kanske inte var så svår att skapa genom tokeriet att stå kl 06.30 och måla läpparna svarta. Samma färg prydde mig under ögonen och med min fina häxhatt på huvudet så kunde inte pulsen gå annat än upp. Nervositeten av att spöka ut sig. Det är inte ofta man välkomnar 17 vuxna människor, som ändå är relativt seriösa när de bestämt sig för att köra morgonklass, in i något lite lätt annorlunda upplägg. Jag var mindre seriös just idag, kan man säga. Spindelnätet låg tätt, mörkret spred sig, två läskiga berg tillryggalades och pumpan lyste så fint. Frågan är om jag var en elak häxa eller en lite väl gullig en i den där hatten. Om jag förevigar det hela ikväll så kanske jag delar med mig. Bitch eller witch? Pest eller kolera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar