Årets utmaning.

Min chef talade om för mig och min goda kollega idag att om vi är överens så är det bara att ta varandra i hand och hoppa. Det hela handlar om en stor investering och det handlar om att om vi sätter djävulen i båten så får vi helt enkelt ro det hela i land. Tillsammans. Livet är spännande mest hela tiden. För att göra det hela ännu mer spännande så har jag fått en helt underbar idé. Jag utmanar Henrik på att springa ett marathon nästa år. Inte vilken mara som helst utan the real marathon. The New York Marathon. Det enda som krävs är att mannen ifråga springer en halvmara på 1.23.00. Det är kvalgränsen för att slippa åka Svensson-trip på ett bananskal in i racet. Det är kvalgränsen för att kunna sy ihop vår egna resa. Den perfekta marathonresan till världens kanske inte bästa, men helt klar mesta stad. Jag sprang som tidigare nämnts detta underbara lopp för tre år sedan. Det bästa jag någonsin har gjort. Och jag är sugen på att ställa mig på startlinjen igen. Höra nationalsången. Bli framburen av tre miljoner åskådares glädjerop. Lance Armstrong hade samma tid som mig första gången. Jag vill ha samma tid som han hade på gång nummer två. Henriks utmaning är inte tidsmässig. Utan bara att åka till New York, njuta av atmosfären och att genomföra den härligaste utmaningen man kan göra i ett par löparskor. Jag blir glad när jag tänker på det. Jag är redo. Är du?