Det går inte att beskriva känslan. Den måste upplevas. Ett marathon vart som helst i världen är något speciellt. Och alla som genomför utmaningen är hjältar. På ett eller annat sätt. Men att genomföra New York Marathon. Det är extraordinärt. För mig var det helt fantastiskt. Upploppet går inte att beskriva. Lyckan ännu mindre. Jag grät och rös när jag sprang in på Stockholm Stadion, sista 300 metrarna på min första mara. Den andra maran var just New York och det är något jag aldrig glömmer. Ett minne jag vill återuppleva. Ett minne jag önskar att alla löpare får vara med om någon gång. På sitt eget sätt. Före första maj måste anmälan in. Jag har kvalat i år. Henrik, du har halvmaran i Haag på dig och om det inte skulle gå vägen så är det ett flackt lopp i Kungsbacka i mitten av april. Dessa båda lopp kan ge dig biljetten till underbara upplevelser. Vi lever väl för att skapa minnen. Vad kan då vara bättre än ståpälsminnen. Central Park. Målgång. 42 195 meter. Glädje.
2 kommentarer:
Det vore onekligen en upplevelse med just NY Marathon... Kan erkänna att jag är lite lockad!
Lockad räcker inte! Hur många incitament ska jag ge dig...?
Krävs det fler inlägg, fler anledningar, fler lockelser för att du ska förstå tillfredsställelsen och njutningen.
Lockad måste gå mot beslutsamhet och vilja av stål. Jag förstår din rädsla. För visst, det krävs allt en del för att bli marathonlöpare.
:)
T
Skicka en kommentar