På banan.

Om man någon gång har läst lite psykologi så finns det ju förklaringar på det mesta som händer i huvudet. När jag pluggade på Handels så talade en av professorerna om för oss hungriga elever att ekonomi och psykologi går hand i hand. Om ni har möjlighet att läsa lite psykologi vid sidan av så är det inte fel, mässade han medan auditoriet nickade. Där satt jag med mina 20 poäng i ämnet och kände mig nöjd. För stunden. Om sanningen ska fram så hade jag inte haft något emot att läsa mer inom ämnet, men inte för att bli bättre i ekonomi. Där klarar man sig med lite sunt förnuft skulle jag tro. Fast det är klart, det hade ju varit intressant att se om lite beteendevetenskap hade gjort att världsekonomin skulle sett annorlunda ut just nu. Men jag tror att läran om själen hjälper oss att förstå oss själva till viss del. Och jag vill gärna förstå allt med mig själv. Låter kanske flummigt. Och ju mindre flum desto bättre. Men faktum är att för var dag som går så lär jag mig något mer om mig själv. Hoppas att ni som läser också gör det. Alltså om er själva. Inte om mig, det är inte så intressant. Jag har under den senaste tiden, speciellt de senaste dagarna, kommit fram till lite olika saker. Alla är vi olika, vilket ju inte var något nytt precis. Men man måste verkligen respektera alla människors olikheter och det är de flesta dåliga på ibland. I torsdags hade jag en tuff dag. Om jag ska vara krass så var hela förra veckan helt knäpp. Jag kan inte förklara varför. För jag vet inte. Men jag skulle lätt kunna kalla det för en schizofren vecka. En vecka som egentligen inte har med mig i sak att göra i överhuvudtaget. För nästan inget berörde mig. Direkt. Men så är jag en förbannad känslomänniska med alldeles för långa tentakler. Och så blir jag påverkad av det som händer utanför min bubbla, utanför den värld jag egentligen ska bry mig om. Det där skit i alla andra funkade kanske så där. Återigen. Men nu gör jag ett nytt försök. Jag är grymt ego när det gäller min träning. En av de största egoisterna jag känner. Men i övrigt så funderar jag mycket, analyserar och påverkas. I torsdags upptäckte jag mitt i allt detta en sak med mig själv som var läskig. Självförtroendet kan ryka på en sekund, bara så där. Trots att man några dagar tidigare kände sig på topp, så kan allt man byggt upp raseras. Det värsta är inte när ett förtroende viker ner sig, det kan man klara av. Det värsta är vilken tid det tar att reparera det hela igen. Och det går så mycket onödig energi. Det slutade dock där det började och efter 2,5 timma i sadeln framför galet många människor öppnades ett litet fönster i mitt hjärta och ljuset kikade fram på nytt. Livet är skumt ibland.