Berget på motsatt sida från stranden är häxberget, Blåkulla. Och det är faktiskt sant. Berget på andra sidan från viken i Tjuvkil där mamma bor och där somrarna tillbringats sedan urminnes tider heter faktiskt Blåkulla. Men inte förrän idag som lite mer vuxen lekte jag i häxhatt på riktigt. Och troligen är det så, ju fler år vi plockar på oss ju barnsligare blir vi. Lustigt det där. Först en strävan om att vara vuxen och nu denna strävan om att förbli ung. Fast jag har inte nått vändpunkten ännu utan jag behöver all erfarenhet jag kan få och alla ålderstecken för den delen. För det lustigaste är att för mig är det tvärtom. När jag var liten gick allt väldigt fort och jag såg snabbt äldre ut än vad jag var och sedan vände det. Nu uppskattas jag alltid till yngre än jag är. Och det är inte alltid det är så bra. För det man har bakom pannbenet räknas inte alltid om man ser ut som en ung, blond, naiv och blåögd tjej. Undra då hur smart det är att berätta att man på fritiden klär ut sig till häxa. Antagligen helt klockrent. Borde hållit det för mig själv. Men så är det så kul att bjuda på sig själv ibland också. Och faktum är att det var säkert tio år sedan jag klädde ut mig sist och då var jag en god fe. Eller när jag tänker på det så hade vi ju en grym 80-tals fest på mitt gamla jobb. Julfest med hela åttiotalet. Då tackade jag gudarna för att jag är 70-talist annars hade man fått sota och inte kunnat driva med temat som vi gjorde. Glömmer aldrig när en skön kollega som nu är marknadschef på ett stort företag körde break dance så det skrek om det och the snake gav honom så mycket blåmärken att han knappt kunde gå på en vecka. Fasiken det var tider det. Mycket häxblandning var det på den festen. Säkert något många av er pysslat med, men inget för en friidrottare. Då finns det betydligat bättre häxbrygder att ta till. Ju surare desto magiskare. Varför konstla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar