onsdag 15 oktober 2008

Skållad råtta.


Vi tar det från topp till tå. Buff, Craft Extreme, Haglöfs, Hestra, Nike och Adidas. Alla var med mig idag. Om något saknades så skulle det vara outsidern Puma som har riktigt snygga grejer både att njuta i spåret och lite mer casual. Kanske ska överväga att ta ut Eutopia i spåret framöver, men så är de fortfarande relativt snygga och turkosa som de är i skohyllan. Mitt största problem är ett riktigt I-landsdito. Man skäms för att säga det. Men i och med att jag nu omger mig med leverantörer och snygga prylar och uppdaterade kollegor hela dagarna så är jag ju tvungen att hålla mig själv uppdaterad. Med andra ord, snart kan jag inte glida runt i mina DS Trainer från det här året hur som helst. Och det är ju lite så att vissa skor springer jag skiten ur och andra står mest i hyllan och får följa med till jobbet i civila kläder. Men nu känns det som att det är lika bra att jag springer slut på alla favoritplagg, för jag kan ju inte dyka in på jobbet nu när jag börjat nya pendlarstilen och springa i gammalt skräp. Nu har jag alltså ännu en anledning till att skaffa mig en ännu större löpargarderob. Så synd. Så roligt synd. Tre gånger är en vana och nu är det tredje veckan som jag springer fram, eller snarare hem, och tillbaka till jobbet. Igår blev det en snabb 90 minuters resa i riktigt fint men blåsigt brittsommarväder. Puls strax över 150 i snitt indikerade på bra tempo med tanke till den flacka terrängen. Idag packade jag helt sonika ner trekvartar. Bra val måste jag säga. 10 grader, snålblåst, finfördelat regn och blötmark. Perfekt. Men har man bestämt sig så har man. Är distansernas distansvecka den här veckan. Och idag genomfördes tredje 90 minuterspasset på raken. I måndags var det förvisso spinning, men den värmen och den pulsen jag hade på det passet borde räknas fullt ut. Idag tillryggalades till en början färre metrar per sekund än igår, men sedan smög sig mörkret på och jag omslöts av skogen, tystnaden och ensamheten. Jag och mina andetag. Då är det lättare att hålla ett högt tempo och stänga in sig i sig själv med sällskap av musikens värld. Tempot ökades med andra ord och jag fick till ett fint pass med en snittpuls lite under 150 i lite mer varierad terräng än gårdagens. Småfrusen och lerig som få snubblade jag in på Ica. De har vant sig nu. Är sällan de får se mig med kläder på. Tror att man i en snabbköpskassa får vara med om det mesta. I Haga får de se mycket tajts och löparskor. Först när jag klev innanför dörren insåg jag hur smutsig jag verkligen var och hur kall jag hunnit bli. Duschen är ibland en löpares bästa vän. Så skönt att bara stå där och höja värmen utan hejd. Har funderat på att ge mina kollegor en liten utmaning och sätta standarden. Ska sova på saken. När pulsen höjs igen har jag bestämt mig. Om några timmar är det tillbaka till jobbet som gäller. Ingen vila ingen ro.

Inga kommentarer: